"Åkeriföretagarna är långsiktiga"
Christer Brus, vd för Hägerstens åkeri och ordförande för Biltrafikens Arbetsgivareförbund inom Transportföretagen, anser att åkerierna är långsiktiga.
Det finns en genuin vilja hos landets åkerier att ställa om. Men det finns inga enorma pengar att ta av.
-Vi måste skynda med eftertanke. Det hjälper ingen om jag köper en massa elektriska lastbilar och sedan går i konkurs.
Vi tog en pratstund med Christer Brus, forskaren som återvände till åkerinäringen och idag är delägare i två åkeriföretag och ordförande i Biltrafikens Arbetsgivareförbund inom Transportföretagen. Han efterfrågar laddinfrastruktur anpassat utifrån transportsektorn och inte tvärtom.
Det var forskare han skulle bli, åkarsonen Christer Brus. Efter att ha tagit sin civilingenjörsexamen i Teknisk fysik på Uppsala Universitet fortsatte han på en doktorandstjänst. Men så en dag fick han ett samtal.
-Det var mina nuvarande kompanjoner som ringde och frågade om jag ville gå in som delägare. De behövde någon som hade lite koll på siffrorna. Och jag var för första gången i livet lite studietrött, berättar Christer Brus.
Nästa år är det tjugo år sedan han lämnade livet som forskare och tog steget in i en mycket mer praktisk och konkret värld. Begrepp såsom flervariabelanalys, fourierserier och differentialekvationer byttes ut mot retarder, bruttovikt och pinpin. Han har inte ångrat att han tog steget:
-Jag trivs bra, det är en rolig bransch där det alltid händer grejer, inte minst nu de sista åren. Man känner att man gör lite nytta. Det är mediciner, det är mat som ska fram, vi utför en tjänst som behövs, det är inget ”hittepåjobb”, vi är samhällsnyttiga.
Men det var ingen okänd värld för Christer Brus, han är tredje generationens åkeriföretagare. Hans farfar startade åkeri i början av 1930-talet och hans pappa och farbröder drev åkeriverksamheten vidare. Christer Brus har arbetat mycket i faderns åkeri och till exempel kört lastbil på somrarna när han studerade. Men han hade sagt till sig själv att han aldrig skulle bli åkeriföretagare. Det var en forskarkarriär som han såg framför sig.
Nu, snart tjugo år efteråt är han delägare i två åkerier, Västerås Distribution AB och Hägerstens Åkeri AB, men också ordförande för Biltrafikens Arbetsgivareförbund, det enskilt största förbundet inom Transportföretagen, som organiserar bland annat åkeriföretag och taxinäringen.
Det är inget "hittepåjobb", vi är samhällsnyttiga
När jag frågar Christer Brus om vilka han ser som de största utmaningarna med elektrifieringen av transportsektorn svarar han ganska omgående med ett ord: infrastrukturproblemen.
-Vi har hållit på med flytande bränsle i ungefär 100 år och byggt ut ett stort nät av tankstationer och har ett sätt att arbeta som bygger på det sättet att hålla energin tillgänglig om man säger så. Den stora utmaningen är att byta hela systemet hur energi ska förflyttas och göras tillgänglig. Hur ska den finnas tillgänglig när vi behöver den?
Kärnfrågan är enligt Christer Brus: ska vi, d v s åkerinäringen, anpassa vårt sätt att transportera eller ska laddinfrastrukturen anpassas efter transportsektorn?
-Det här är en samhällsfråga, det handlar om tillgängligheten på el, tillgängligheten på laddning.
Christer Brus exemplifierar med vad som händer när man lägger ned en bensinmack i glesbygden; det blir riksnyheter i media.
-Det säger något om att det här är inga små frågor vi diskuterar, det är svåra, tuffa frågor. Och infrastrukturfrågan är den stora utmaningen
En annan utmaning med omställningen till elektrifiering är att hur vi ska få ”total cost of ownership” att tala till den elektriska lastbilens fördel:
-Idag går det nog inte att få lönsamhet med en elektrisk lastbil. De är dyrare att köpa, billigare att köra. Därför vill du köra mycket med en elektrisk lastbil och då springer vi in i det här med laddningen, den saknas. De flesta elektriska lastbilar som köps går i lokal och regional trafik för att det är lättare att lösa infrastrukturfrågan, men då får man å andra sidan inte det att gå runt ekonomiskt.
Christer Brus resonerar kring den klassiska ”hönan och ägget” problematiken.
-Det kommer inte att dyka upp en massa laddinfrastruktur innan det finns lastbilar som kan ladda. Men det kommer att inte att finnas elektriska lastbilar i större utsträckning innan det finns laddinfrastruktur. Kommersiella krafter har svårt att investera i laddning innan det finns ellastbilar och de som ska köpa ellastbilar har svårt att köpa innan det finns laddning.
As simple as that skulle man kunna säga. Christer Brus ser två lösningar:
-Antingen ska någon satsa på laddning som inte behöver ha betalt för satsningen eller så ska någon subventionera köpen av lastbilar, vilket inte är så dumt. Då kan branschen ta klivet.
Christer Brus förordar det senare. Att staten förstärker och förlänger investeringsstödet för elektriska lastbilar. Det skulle ge en skjuts till elektrifieringen av transportsektorn.
Trots komplexiteten är Christer Brus i grunden optimistisk:
-Det är alltid svårt med paradigmskifte. Det är svårt att förutsäga hur det ska se ut. Men vi lyckades ju på 1800-talet bygga järnväg över hela landet, en investering som fick betydande effekter för industrialiseringen. Jag tror vi grejar det här också.
Christer Brus anser att det är billigare för samhället att laddinfrastrukturens tillgänglighet anpassas efter transportsektorn istället för tvärtom.
- Det blir sådana enorma förändringar som ska till om vi ska arbeta väsentligt annorlunda. Jag tror att det kommer att sluta ungefär som i dag fast med el istället. Men det är min personliga gissning, vi får väl se om 10 år om jag får rätt eller inte.
Det är inte lönsamt att satsa på elektriska lastbilar idag, det säger alla vi pratar med. Men ändå investerar åkerier. Varför?
-Ja haha, jag har ju gjort det(har två elektriska lastbilar, red:s anm). Det finns nog flera skäl. Dels ser åkerierna att det här är framtiden. Om vi vill vara en aktör på den här marknaden om tio år, då måste man förmodligen erbjuda de här tjänsterna. Idag får vi inte det att gå ihop men vi gör det i tron att det kommer att bära sig på sikt. Man måste helt enkelt göra det här för att vara relevant. Andra skäl är rena ”PR-skäl”. Genom att vara tidigt ute hoppas man få mer affärer på grund av det.
-Förvånansvärt många åkerier är långsiktiga. Det är familjeföretag som går genom generationer. Dagens åkeriföretagare tänker på barn och barnbarnen som ska ta över.
Christer Brus menar att åkerinäringen sedan länge har haft ett stort intresse för miljön.
-Det finns en genuin vilja att ställa om, och kopplat till den en vilja att ta en risk. Men utmaningen är givetvis att det är familjeföretag och det finns inga enorma pengar att ta av. Vi måste skynda med eftertanke. Det hjälper ingen om jag köper en massa elektriska lastbilar och sedan går i konkurs. Men viljan finns där, att bidra till att göra smarta val och orsaka så lite utsläpp som möjligt.
Däremot, poängterar Christer Brus, gillar inte åkeriföretagaren i gemen ineffektiva lösningar.
-Vi har ägnat hela vårt yrkesliv till att vara så effektiva som möjligt, ogillandet av ineffektiva lösningar sitter i ryggmärgen.
Transportköparnas intresse för hållbara transportlösningar har ökat betydligt menar Christer Brus. Han tycker att det är väldigt stor skillnad bara jämfört med för några år sedan.
-Många transportköpare säger att de kommer att köpa mer hållbara transporter, men de förstår att det går inte fullt ut idag, men förklarar att de har en ambition om att x antal år ska deras transporter vara helt hållbara. Den typen av budskap blir allt vanligare.
Christer Brus upplever att ”ärligheten” har ökat.
- För tio år sedan fanns det ganska mycket ”PR-moment” i frågan, det handlade om att det skulle låta bra. Det håller på att flytta sig från profilfråga till en grundfråga. Det tycker jag är bra.
Han anser också att betalningsviljan från transportköparna för hållbara lösningar är större.
-Men de har högre krav på att det också ska vara bra, inte bara låta bra. De kan tänka sig att betala, men de vill vara med i processen och se hur mycket vi sparade, hur mycket bättre det blev. Det ska liksom vara på riktigt.
Och Christer Brus, som den matematiker han är, kan räkna, så transportköparna ska inte tro att de kan lura honom att sälja hållbara transporter som inte bär sig.
Det är inte hållbart.
Vem är Christer Brus?
Delägare i Hägerstens Åkeri AB i Stockholm och Västerås Distribution AB.
Förtroendeuppdrag: Ordförande i Biltrafikens Arbetsgivareförbund inom Transportföretagen, som organiserar bland annat åkerier och taxiföretag.
Ålder: 48
Familj: Fru och två barn, 12 och 14 år.